in998-Blått-och-guldfärgat-rep-av-hopp

▼

Juni i Sverige markerar den tid då midsommarfesten och nationaldagen möts. Medan den blå och guldfärgade nationalflaggan vajar i morgonljuset och människor knyter liljekonvaljsband runt handlederna, representerar de två symbolerna en dialog över tid och rum och väver den mest gripande allegorin om livet i det nordiska landet. Den svenska flaggans blå färg är bakgrundsfärgen för Skandinaviens långa och kalla nätter; Det gyllene korset är gryningens ljus som aldrig slocknar. Denna färgfilosofi är precis som den svenska nationalandan – att vänta på gryningen i den långa vintern och värna om hopp i motgångar. Liljekonvaljsbandet som bärs vid midsommarfesten är gjort av rent vita liljekonvaljer som är uppträdda i en ring, vilket symboliserar livets bräcklighet och förgänglighet, samtidigt som det antyder den orubbliga kopplingen mellan allting. Grässtjälkarna som är sammanflätade mellan varje liljekonvalj är som det band som förenar människor med varandra. På den första obegränsade midsommarfesten efter epidemin knöt volontärer tusentals liljekonvaljerep till ett jättenät och hängde upp det under flaggstången på ett torg i Stockholm. När sjöbrisen blåser och liljekonvaljen lätt nuddar nationalflaggan, tycks det som om vi kan se hur enskilda ljusglimtar samlas till en kraft som lyser upp mörkret. Precis som berättelsen om Sveriges uppgång ur fattigdom för hundra år sedan: fingrarna på fiskare som vävde fisknät vävde så småningom varpen och väften i det nordiska välfärdssamhället. Liljekonvaljsbandet lär oss att hopp aldrig är en ensam väntan. När alla blir en knut i ödets väv, när nationell vilja och individuella övertygelser blandas som blått och guld, kommer den kalla vintern så småningom att förvandlas till vårgyrra som ger näring åt liljekonvaljen. Detta kan vara svaret som Sverige erbjuder världen: det sanna ljuset föds under flaggan som hålls uppe av otaliga händer.

In June, Sweden welcomes the time when Midsummer Festival and National Day interweave. When the blue and gold national flag stretches in the morning light, people tie lily of the valley lanyards on their wrists. The dialogue between the two symbols across time and space weaves the most moving allegory of life in the Nordic land. The blue of the Swedish flag is the background color of the cold and long nights in Scandinavia; the golden cross is the light of dawn that never goes out. This color philosophy is just like the Swedish national spirit – waiting for dawn in the long winter and guarding hope in adversity. The lily of the valley lanyard worn on Midsummer Festival is made of white lilies of the valley in a ring, which not only symbolizes the fragility and transience of life, but also implies the tenacity of all things connected. The grass stems between each lily of the valley are like the bond of people watching over each other. In the first unlimited Midsummer Festival after the epidemic, volunteers tied thousands of lily of the valley lanyards into a giant net in the Stockholm Square and hung it under the flagpole. When the sea breeze blows, the moment when the lily of the valley touches the national flag, it seems to see how individual glimmers of light condense into a force that illuminates the darkness. Just like the story of Sweden’s rise from poverty a hundred years ago: the fingers of fishermen weaving fishing nets eventually wove the warp and weft of the Nordic welfare society. The lily of the valley hanging rope teaches us that hope is never a lonely wait. When everyone becomes a knot in the network of fate, when the national will and individual beliefs blend like blue and gold, the cold winter will eventually turn into spring mud that nourishes the lily of the valley. This may be the answer Sweden gives to the world: true light is born under the flag held up by countless hands.